Sorg och glädje.

0kommentarer

Nu har det varit lite tyst här, vilket har sina anledningar. Min älskade mormor gick nämligen bort natten till igår. Jag fick ett samtal runt halv åtta på morgonen av mamma, som berättade att hon hade somnat in. Fridfullt, lugnt och fint. Tårarna rann, länge, hysteriska tårar. Fick en välbehövlig kram av Hedvig och la mig under täcket. Sjukanmälde mig från skolan och hade ont i hela mig några timmar. Försökte skriva lite och mådde lite bättre sedan. Försökte tänka på alla fina stunder jag faktiskt har haft privilegiet att få uppleva med henne, och hur mycket tid vi ändå har haft tillsammans. Att hon är på en bättre plats nu där ingen smärta finns, att hon är med morfar, omgiven av kärlek och ljus. Och jag grät mer. Skypade med nära och kära och grät ännu lite mer. Sörjde hela dagen igår men kände mig lugnare mot kvällen. Hedvig köpte glass till mig, dessutom, himla gulligt.

Och på tal om fina gester - jag känner mig lite överväldigad över hur mycket värme, kärlek och omtänksamhet jag har fått av så väldigt många fina människor. Många meddelanden, kommentarer, kramar och samtal fyllda med omtanke och kärlek. Jag har förlorat en sådan människa, en fin och älskvärd människa, vilket jag sörjer något enormt. Men jag är också tacksam, för de andra älskvärda människorna som finns i mitt liv. De är många.
 
Idag bokade jag biljetter hem till hennes begravning. Det är om drygt två veckor. Tills dess ska jag försöka vara stark, fokusera på positiva saker och sedan ta farväl på riktigt på begravningen. 
 
Och jag skulle vilja hylla min mormor. Hon var en så oerhört älskvärd människa, som jag kommer sakna så innerligt. Men hon är på en annan plats nu, en bättre plats utan all smärta hon har utstått under många år. Jag är glad för hennes skull, på många sätt. Ett liv utan att kunna stå upp... Det är inget liv. Då är det finare att kunna flyga, andas lätt och lyfta från jorden. Att sväva. 

 
Flyg, min duva. Jag älskar dig.

Kommentera

Publiceras ej